em

Första gången var det ren klumpighet, kanske mitt förfriskade tillstånd också, men det var på hemfärden så jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på. Åkte i baken gjorde jag i alla fall. Stukade foten rejält gjorde jag också. Misstänkt fraktur ledde till ett besök till doktorn morgonen där efter och en lärdom att aldrig cykla hem en lördagkväll i högklackat!

Efter en inledande fredagkväll med en spyende Emelie som inte kunde röra sig ur sängen utan att spy kom natten med magsmärtor utan dess like. Vaknade vid fyra av att min mage höll på att dö, spricka, slitas sönder (du förstår vad jag menar). Smärtan kom som i "smärtattacker" med någon minuts mellanrum. Dum som man är tror man att det ska gå över.

Två timmar senare kommer min mamma in på mitt rum klockan sex för att se hur det vad med mig. Synen hon finner är en klarvaken dotter, vit som ett laken som nästan har panik för att hon har så ont. I två timmar hade jag trott att det skulle gå över! Idiot!

Det blev i alla fall akuten, med en helg där jag för första gången fick testa på "hotellet" som min unga "jag-tror-jag-är-jättecool-doktor", men som var jättetrevlig kallade det. Det blev bättre, de vet dock fortfarande inte vad som orsakade det. Troligtvis vaccinet mot "svinis" som jag tog i fredags.

På söndagkväll tvingade (jag bad jättejättesnällt med hundögon) jag läkaren att ge mig permission för att sova hemma och sedan skriva ut mig på måndagen då jag efter 12 timmars sömn mådde mycket bättre. Jag höll på att bryta ihop av trötthet då jag inte sovit på två dygn.  Detta första natten pga av smärtor och andra pga av att jag låg i en sal med två nyopererand tanter som hela tiden, dygnet runt klagade över sina smärtor, samt en dement tant. Hon var jobbigast då jag efter 30:de gången berättade låg på sjukhuset i Umeå samt att hennes man faktiskt visste vart hon var då han varit där tidigare på dagen inte visste om jag skulle börja gråta över att det var sorgligt eller skrika av hjälplöshet.

Men jag kom hem. Jag är glad. Jag har fått sova 12 timmar i sträck i min egen mjuka, gott doftande säng. Och om jag är snäll mot min mage är den än så länge rätt så snäll mot mig