Mamma har börjat att trissa upp resan nu. Kommer hela tiden med påminnelser som saker jag inte får glömma. Får tänka på att hon bara gör det för att hon tycker om och är rädd om mig, går dock på nerverna. Har faktiskt märkt att allt detta prat runt omkring mig verkliegn har börjat gå mig på nerverna. Har blivit för van vid tystanden. Ermiten Emelie... nice.
Hade hur som helst hoppats att mamma inte skulle märke bulan och blåmärket i pannan (önsketänkande?) vilket hon såklart gjorde. Hon börjar bli väldigt fundersam angående alla dessa blåmärken. Har väl heller inte något riktigt bra svar heller, "det är bara en kul grej vi håller på med mamma"? Nja, vet inte riktigt om jag skulle uppskatta om min dotter hade sådana lekar med sina kompisar. Dålig förklaring alltså. Hur som helst så är det väl egentligen för våldsamma lekar tillsammans med att det inte finns en människa utan relaterad sjukdom som får blåmärken lättare än vad jag får. It sucks! Det senaste i pannan är dock fyllegrej sorgligt nog. Var dock inte mitt fel. Skulle testa longboard lite onykter när en mer förfriskad person bredvid mig tappar balansen och griper tag i det närmaste objektet, mig. mitt huvud dunkar då rakt in i en annan persons ölburk. DONK sa det bara. AUOCH sa jag. Min panna är hur som helst beprydd nu, vackert.
Ska fixa lite saker nu innan jag åker ner till stan igen. Verkar som att det blir en forsatt tema på alkohlen denna helg ikväll med per.