em

Hatkalas

Kategori: Allmänt

Jag vet inte vart den kom i från, men plötsligt stod den bara där och sa "Hej" och bestämde sig för att flytta in i min kropp för ett tag. Hatet.¨En fin, men inte allt för munter vän i svårare stunder. Sitter därför nu med min inneboende och känner hat mot alla.Inte nog med att hata andra gäller det att trycka ner sig själv också, fråga mig inte varför, men det kommer på köpet. Man ska väl inte må bra av att vara sur på andra eller nått. 

Den enda jag inte känner agg för är nog Elin. Hon är i alla fall den enda som jag inte reser ragg mot för det minst, snarare den jag valt att ösa min sorg över att jag är arg på alla andra. hon var dock lite illa ute då hon var på träning när jag ringde, men var sedan så hjälpsam att jag bara inte kunde vara sur.
Annars spelar det ingen roll. Om det så är snälla saker folk gör blir jag ändå arg och irriterad. Jag känner nästan hur jag brinner inombords och bara får lust att spy över alla människor med elakheter. Det här låter som något halvhjärtat och misslyckat försök att verka djup, men det är det inte, är bara värdelös på att formulera mig.

 För tillfället spelar det ingen roll om man stryker mig medhårs eller mothårs, jag fräser vildsint ändå. Lämnar man mig ifred är det självklart också fel (Vad annars?)
Jag hoppas att det är lagt sig till i morgon, är jobbigare än jag trodde att arg på allt. Jag vill vara glad. Förhoppningsvis så kväver jag min nyfunne vän i sömnen och vaknar på ett bättre humör. Man kan alltid önska i alla fall.


Ciao