em

Tråkiga saker händer ju sällan ensamma. Senare på kvällen under släktmiddagen efter begravningen av farfar började Frida må väldigt dåligt och kräkas. Vinterkräksjukan tänkte alla och blev snabbt rädda för eventuell smitta. De hade dock inte behövt oroa sig så mamma var tvungen att åka in med Frida på måndagen till akuten. Sprucken blindtarm var diagnosen och det blev operation. Allt har gått bra, men sötnosen vill ju inte börja äta och det är kravet för att få åka hem. Jag och Per var förbi med choklad igår och när jag nu i kväll hälsade på henne hade hon ätit en ynka ruta av den. Till det kan tilläggas att hon i vanliga fall är den största sockerfrossare som går att finna och då speciellt i choklad. 

Förhoppningsvis får hon snart åka hem. Känns verkligen så hemskt att hälsa på henne och hon ligger i sjukhussängen så liten och ömklig. Moderkänslorna svallar i mig och man vill bara ligga bredvid och hålla om henne.

Nu ska jag försöka få mig någon sömn om det är möjligt. Har en alldeles fantastiskt rolig dag i morgon med projektarbete hela förmiddagen. Sedan är dock denna termin slut efter fikat kl 11. Längtar som aldrig förr. Efter det blir det lunch med den redan jullovslycklige Per, om man nu orkar något mer efter fikat. Sedan väntar julklappshysteri, yummie!

God natt